Efter Taj Mahal fick vi en bra rundvandring i det röda fortet i Agra. Härifrån regerade Shah Jahan (som byggde Taj Mahal till sin fru Mumtaz ära) i många år innan hans son spärrade in honom i fortet, förklarade att shahen blivit dålig och utropade sig själv till ny kung. Ett imponerande byggnadsverk, och det var lätt att förstå varför Shah Jahan ansågs vara en god och generös kung.
Efter lite relaxing på hotellet var det så dags att borda ett nattåg mot Varanasi. Vi hade fått hjälp med bokning av biljetter och hamnade därmed i en bra vagn, kanske jämförbar med vad en svensk 3 kl-vagn skulle likna. Sängarna var inget vidare och för min del blev det en lång natt med en något stel nacke som följd.
Framme i Varanasi (världens äldsta kontinuerligt bebodda stad, den stora heliga staden för hinduer och buddhister) checkade vi in på hotellet och slumrade lite innan det var dags att ge sig iväg för en tur ner till Ganges. Vi gick genom en stor marknadsplats innan vi kom fram till "main ghat", alltså den viktigaste trappan ner mot floden (det finns totalt 64 ghats kvar i staden). Här höll man på att göra i ordning för kvällsbön, och vi äntrade en båt för att se skådespelet från vattnet. Innan ceremonin satte igång blev vi visade en kremeringsplats för de tre översta kasten som finns i landet. Själva böneceremonin stördes en del av det enorma antal myggor och liknande som flockades runt alla oss ute i vattnet..
Morgonen därpå begav vi oss tidigt tillbaka till Ganges för att bevittna pilgrimer som tog sig ett morgondopp. Varje hindu med självrespekt försöker komma till Varanasi minst en gång i livet för att gå igenom denna ritual, ungefär som muslimer och Mekka. Vi såg även denna gång allt från en båt.
Efter lunch tog vi en promenad runt hotellet och hamnade mitt i ett politiskt möte, där en gammal man i långt vitt hår bjöd oss in för att se lite närmare. Vi hade såklart ingen aning om vad han ville eftersom han bara pratade hindi, men vi passade på att hänga med en bit och fotografera lite innan vi smög ut igen. Värt att notera var att kor även bevistar politiska tillställningar.
Efter ytterligare ett lika obekvämt nattåg (Varanasi - New Jalpaiguri) bar det av upp mot bergen och Darjeeling i taxi. Resan på ca tio mil tog ungefär tre timmar (pga stigningen och den dåliga vägkvaliteten) och bar oss mer än 2000 meter upp mot foten av Himalaya. Vi var väldigt imponerade över att se en stad med 90 000 invånare hänga längs en bergvägg. Resan och den lite tunnare luften hade kört slut på oss ganska rejält och det blev en ordentlig tupplur när vi kommit fram till hotellet.
Pga ett litet missöde med hämtningen vid stationen i New Jalpaiguri fick vi lite kompensation i form av en halv dags guidad tur även idag, torsdag. Vi satte av efter frukost för att se Himalayan Mountaineering Institute samt Himalayan Zoo, men i samma stund som vi klev ur bilen kom guiden på att bägge ställena har stängt varje torsdag. Jippie. Istället tog han oss först till ett gammalt center för tibetanska flyktingar där man kunde köpa handtillverkade saker för i princip inga pengar alls, och därefter till en tebutik (såklart!) där man fick nöjet att provsmaka teer innan det var dags att handla.
Vi lyckades även komma över biljetter för att åka Darjeeling Himalayan Railway, populärt kallat "The Toy Train". Järnvägen finns på Unescos världsarvslista och har en sträckning på ungefär nio mil. Vi åkte tur och retur till Ghoom, 8 km bort, vilket fick räcka gott eftersom resan enkel väg tog 40 minuter (alltså 12 km/h). Det var dock häftigt att åka ångtåg från 1800-talet längs bergväggen, på spår som inte var mer än två fot breda.
Det stora minuset så här långt gällande Darjeeling är att vi inte sett en skymt av Himalaya pga det disiga vädret. Vi har bokat en tur till en utsiktsplats (Tiger Hill) imorgon bitti (vi ska vara där innan soluppgången) och hoppas på att vi då kan få en skymt av bergen åtminstone. De flesta verkar iaf vara överens om att tidig morgon är största chansen.
Visst var det fantastiskt! Vi var på Maj Mahal i soluppgången.
SvaraRadera