Peru: Cusco dansar och ler

Flyget till Cusco tog lite drygt en timme, med fin utsikt över Anderna större delen av tiden. Vi landade mitt i stan där flygplatsen av någon anledning är belägen. Solen sken och blickarna drogs omgående till omgivningen; Cusco ligger nedsänkt omgivet av bergstoppar på alla sidor, men staden har krupit uppåt bergsväggarna på flera håll och ger intryck av att vara väldigt stor. I själva staden bor det drygt 350 000 invånare vilket gör det till Perus näst största stad.

Cusco var huvudstad för inkafolket och det är ett arv som har förvaltats bra, särskilt med tanke på att de katolska spanjorerna gjorde vad de kunde för att förstöra de hedniska templen och allt annat hemskt som fanns i staden med omnejd.

Hursomhelst checkade vi in på hotellet och gick sen en sväng runt de centrala delarna i staden för att hitta något att äta. Vi upptäckte strax att hela Plaza de Armas (stora torget) och gatorna runt omkring var fulla med dansande barn i färgglada dräkter, uppdelade på sina respektive skolklasser. Framför den stora katedralen fanns ett podium med prominenta människor som (såvitt vi förstod) skulle betygsätta varje klass. Det var även mängder med människor som tittade på, så det vevade rejält folkvimmel och massor med musik och dans.

Efter maten var det dags för en guidad tur. Vi hade tur med en väldigt kunnig guide (med fem års universitetsstudier i bagaget) som pratade bra engelska. Första stoppet var just Catedral del Cuzco som egentligen är tre kyrkor som är sammanbyggda. En "bröllopskyrka" till vänster, stora katedralen i mitten och den tidigare, mindre katedralen till höger (enligt Vatikanen får det bara finnas en katedral per torg så den gamla upphörde att vara katedral när den nya stod färdig). Här fick vi lära oss hur smarta spanjorerna var när de skulle försöka konvertera inkafolket till den nya religionen; t.ex. målade man om tavlor som Den sista nattvarden med mat och frukter som fanns i området, för att invånarna lättare skulle kunna identifiera sig med hela konceptet.

Vidare så till Convento de Santo Domingo, som byggdes över ruinerna av inkatemplet Coricancha. Här fanns en hel del rester av det gamla templet, som kom fram efter en större jordbävning. Den raserade stora delar av vad spanjorerna hade byggt, men inkafolket som var duktiga ingenjörer visste hur man skulle bygga jordbävningssäkra byggnader och de murarna hade inte fått en skråma.

Därefter var det dags att bege sig upp i bergen. Anhalt nummer ett var Saqsayhuaman, som numera ligger i ruiner men på sin tid var en del av staden Cusco. Den revs när spanjorerna behövde material till alla sina kyrkor och inte orkade gå länge bort för att hitta sten. Färden gick sen vidare till Q'enqo som var en mumifieringsplats (här fanns även bl.a. en amfiteater), och avslutades med en promenad upp till Tambomachay där man hade rinnande klart vatten från en glaciär. Inkafolket utvecklade ett sinnrikt system för att kunna föra ner vattnet till staden istället för att behöva gå upp dit hela tiden. Idag används vattnet t.ex. till de lokala ölsorterna.

Efter en stärkande natts sömn och en kopp coca-te på morgonen gav vi oss ut för att, tänkte vi, gå till det naturhistoriska museet. Det visade sig att dansandet pågick även idag, och vi fick förklarat för oss att man håller på att förbereda sig inför en festival som börjar 24 juni. Undrar just hur den ser ut med tanke på alla festligheter redan nu? Naturhistoriska tog sin lilla tid att lokalisera men visade sig sen vara stängt för reparation, med viss reservation för att jag missförstod spanskan. Vi spenderade istället lite tid på ett chokladmuseum och kände oss nöjda så.

Lunchen bestod idag av alpacka samt kyckling. I övrigt blev det en del planlöst vandrande i stan, lite filosoferande och kortskrivande på en bänk på Plazan och lite shopping. Vi laddar upp för två innehållsrika dagar härnäst, vi ska nämligen till inkas heliga dal och Machu Picchu.