Peru: El cóndor pasa

Förvånansvärt pigga gav vi oss iväg från Chivay längre in i Colcadalen. Vi stannade till efter en knapp timme i provinsens förra huvudstad Yanque, där vi fick se en kyrka byggd i spansk-amerikansk barockstil. Trots den tidiga timmen var det redan en hel del folk på torget och man kunde bland annat bli fotad med en tam falk (eller något liknande) på armen eller huvudet, mot en kostnad av en eller två soles. Meningen var också att vi skulle få se lite dans, men pga högtalarproblem kom det inte igång innan vi behövde åka vidare.

Ett par timmar senare var vi framme vid Cruz del Cóndor, en utsiktspunkt över Colcaravinen (dalen hade blivit ravin en stund tidigare) där man ofta kan se kondorer på nära håll när de seglar uppåt på varma vindar. Vi hade tur och hann dit innan det blivit alltför varmt, så vi fick se ganska många av de majestätiska fåglarna som kan ha ett vingspann på upp till tre meter. Vissa flög förbi bara ett par meter ovanför oss!

På väg tillbaka gjorde vi några små stopp med bussen, bland annat för att ta en promenad och se lite av växtfloran där uppe på knappa 4 000 meters höjd - diverse olika kaktusar och Perus nationalblomma, inkablomman. Vi gick även längs kanten av ravinen och kunde se ca 1 000 meter ner i den. Tyvärr jagades vi emellanåt av irriterande stora bin, som såg ut och lät betydligt farligare än de var, men det tänker man inte på så lätt i såna situationer.

Vi hann också med att smaka på ett par olika sorters kaktusfrukt, som var klart godare än jag hade trott. Riktigt läskande! Frukterna har taggiga skal när de växer, men när de är mogna att ätas blåser taggarna bort i vinden. Naturen är allt bra fiffig ibland.

Efter en ny buffélunch i Chivay tog vi en sväng runt torget och fick se ytterligare en i raden av alla parader. Denna gången verkade det som att hela staden var inblandad, för efter alla olika grupper av skolbarn kom hotellpersonal, folk inom polis- och säkerhetsväsendena och en massa fler. Mitt på en tisdag.. men det kanske var allmän helgdag, kvällen innan hade man haft parad för att stan blivit ett år äldre.

Slumrade och läste en del på väg tillbaka till Arequipa, så resten av bussturen gick rätt fort trots att det rörde sig om några timmar. Efter att ha landat på hotellet sträckte vi på benen lite med en kvällspromenad runt centrum, och sprang naturligtvis in i en av de andra passagerarna från turen till Colcadalen. Staden är ju inte större än 800 000 invånare, så varför bli förvånad?